workoutaholic

metrobloggen.se/mickiz

Vill vara den perfekta medarbetaren, kompis, syster, flickvän, matte, svärdotter, barnet, barnbarnet, moster, faster.
Perfekta kroppen, perfekta humöret, perfekta utseendet, perfekta lägenheten.... Perfekt städning, perfekt hund, perfekt liv.

Inget jag har är perfekt, och inget kan bli helt felfritt. Jag är den jag är och kan inte vara någon annan.
Kontrollbehovet av maten är läskigt, läskigt hur jag faller så tungt och åker upp igen, som en jädra berg- ochdalbana.
Styrkan att fortsätta kämpa svajar till... Svajar till så jag nästan faller ned till botten... Jag vet inget annat än att vara i min trygga zone - dvs ätstörningarna.

Jag vet inget annat för jag har antingen hetsätit eller svält... Kanske dags att väga maten o hålla tyst:P

Shitty morning, shitty things.
Fick världens sjukaste ångest o bara skrik-panik.


Shitty shitty things, me hate theese fucking fucking shitty things.. All ångest, all panik.
Ibland vill jag bara lägga mig ned o ge upp. Ibland vill jag ta den lätta utvägen. Sen ser jag Leo's bedjande ögon.. Hans panik över att matte är så ledsen o skriker av tårar.
hate theese shitty thoughts... hate hate...

Hatar dessa tankar, hatar dessa skitgrejer.. hatar allt.......
varför kan jag inte vara lycklig när jag fått allt jag älskar??
lgnht, världens bästa pojkvän, HUND.... allt... ändå knr jag mig som världens ensammaste....
Vene varför jag är så pajkad, förstör för den jag älskar mest?

Udda hur saker kan ske.. Att Leo är hemma med steffe.. O nu sitter jag här med min ångest. SItter o funtar ut hur jag ska bli nyttigare.. Äta mindre o mindre.
Me not like att inte träna, men jag får mycket promenader med världens finaste kille. Ska börja småjogga med honom längre fram, nu är han så himlans smal ändå.
Hatar när de kryper långsamt i mig.. Hatar den där känslan... me not like, me hate.
Känns som jag ska spy......
Illamåendet smyger fram i det äckliga sinnet... Fy fan vad jag hatar min kropp just nu... Ska fan sluta med allt nu....
Påsk-ångesten har kommit..fuck fuck..

Nu när stefan jobbar är det tebaka till det gamla..me like? me do not like?
Me dont know..Torsdag är jag ledig, låååång promenad med min älskade leo då.. Myyys=)


Gråter... gråter för ingenting. Gråter för allting. Gråter för att jag inte vill något mer. Gråter för jag mår dåligt.
Gråter för jag har ALLT. Men jag har INGENTING.

Fick åka roslagsbanan idag, det var mycket läskigt men det gick i alla fall:-)
Intressant med alla fördomar mot denna underbara och fina rasen

Så himlans mysig, fick vara på jobbet idag.. Det va inte kul när matte gick, men det måste övas och övas. Alla blev stormförtjusta i denna hund, vissa lite mer "eh, vågar inte", men Sofia gullade ihjäl den:)
Världens finaste kille asså. Äntligen fått min alldeles egna voffe... Och han mer underbar än vad jag trodde.
Va inte alls ngn ras jag brydde mig om, utan jag föll för hans insida. Trasslig, men tänker inte ge upp. Älskling är toppen med honom. Och vi ska ge han det bästa, och det kmr vi att ge. Matfixeringen har släppt lite och samma sak m tiggandet...
Mitt liv är inte lika fixerat vid träning, och det tkr jag är bra... Mer avspänt för han vill jag hjälpa så gott de går:)

Efter massvis med kikandes har vi hittat en som faller oss i smaken:
LEON!


11 mån staffblandning, bor i jourhem.
"Leon är en matglad och kelig liten staffekille som gillar att vara ute. Han älskar också att ligga i soffan och kela. Han har mycket bus i kroppen men är väldigt lugn inne. Han går jättebra i koppel. Han älskar människor, stora som små. Han är lättlärd och envis som en staffe alltid är. Med rätt träning kommer denna underbara kille att bli en kanonhund!"

DIREKT efter jobbet sticker vi o hälsar på denna goding...

Glaaaaaaad Påsk.. Ledig endast tors o lörd, men jobbar korta dagar fre,sön o måndag. Men det gör självklart ingenting, me need caaaash!
Snacka m vix idag, hon ringde upp o vi snacka massa skit. Såå nice o bara snacka av sig, vi ska börja på thai tillsammans på lördagarna. Skeeetamyys!
O imorrn ska vi fika i stan, hon bjuder den gullungen!
Saknat henne en massa, vi skulle ju ha tränar på lördag, men ALLA pass är inställda pga påsk.. Måste höra av mig till henne angående det..

Kikar runt på hundannonser.. Jag vill ha en egen, o när jag skrapat ihop cashen så blire av!:)

Pratat massvis med min chef ang mina dumma tankar som finns där o stannar, o vägrar röra på mig.
Vi tror att styrkan fuckar mig med alla speglar o ansamling på vätska.
I tre veckor ska jag följa detta schema:

Må: Thai o morgonpromenad
Tis: Luffs-jogg
Ons: Thai o morgonpromenad
Tors: VILODAG, men med promenad
Fre: Thai
Lörd: Thai eller luffsjogg
Sönd: Luffs-jogg

Det känns bra att slippa gymmet ett dag, kommer dock troligtvis använda det när det är dags för konditonen med crosstrainer.
Peter sa att han är min mentalcoach, o han finns dag som natt för mig..
Tacksamheten för Zteffe o Peter, det räcker inte alls till...
I've owned them for everything. O trots mitt bitska humör, älskar jag zteffe över allt annat.
Han ÄR  en sån stor del av mitt liv, o kärleken för honom är så stark o så djup att ord inte räcker till.
Vet att han mår dåligt nu över zacko, men det ska ordna sig.. Det är din vovve också..!! Det ska ordna sig ska du se!
=)
Att man ens vill ta ifrån honom sin vovve... Fattar inte riktigt hur folk egentligen tänker, sen att gå på mig för jag saknar honom är väl en självklarhet.. Fy faaan va lack jag blir..!

tror jag ska göra något liknande som denna, fast med helsvarta rosor, men lila lyster i dem.
Tror jag blir riktigt, riktigt snyggt.. me looove!!
Alltid hört att jag är en svart ros som kommer slå i blom...
Denna kommer o kanske göra så jag kommer vidare med det förflutna.
Skulle vilja ha någon text i det.. Typ krigare.
DET skulle jag vilja ha!
det skulle bli fettnice!

I've played my part for so many years... Tror det är dags att säga upp den.
Men jag har försökt sååå många gånger, och varje gång har jag misslyckats.
Jag har misslyckats under så många år, i typ 4 år har jag misslyckats.
Meen först nu har jag både Peter och min älskling.
Två starka stöd, men det gör det också hela värre... Att jag MÅSTE klara det, utan att faila.

Kommer jag klara av pressen? Pressen från de två.. mina föräldrar know nothing o ska inte veta heller..fy fan..
De skulle bara inte klara av längden emellan oss... Me gonna make it. Hopefully.


Har verkligen inga mer chanser, nu när bossen vet..
Hur ska jag lyckas med något som jag levt med i  8 år..?

Känner mig verkligen inte hel.. Inte nu.
Undrar om jag någonsin kommer göra det? Många gånger vill jag bara försvinna för jordens yta.
Men jag är för feg, alldeles för feg.
Jag vet inte vad som väntar på andra sidan... Men o andra sidan vet jag att jag är kapabel till det...
Det är såå svårt att förklara känslan jag får.. Att jag aldrig riktigt hör hemma någonstans.

Vill bara tillhöra några, men jag tillhör mig själv. Jag tillhör inte pojkvännen. Jag tillhör varken gymmet eller mitt jobb.
Jag kan bara tillhöra mig själv.


Jag bara undrar när hålet inuti mig slutar att existera... När jag kan leva ett normalt liv?
Utan kontrollbehov, ständig bantning och ständig hets?

Fått början till magsår av allt skit.........
O ändå vill jag falla tebaka till min skit.
Till min älskade, trygga skit.

Fy fan vilka jobbiga dagar, sjuk o har jobbat mkt... Fullt upp med lägenhet trots huvudvärk VARJE DAG och mår allmänt piss. Trodde jag skulle må bättre nu, men jag mår bara sämre o sämre.

Oavsett vad jag väger, vem jag är tillsammans med: har jag aldrig varit riktigt riktigt lycklig.
Jag har verkligen haft underbara människor runtomkring mig, och jag har en sån bra pojkvän.
Varför är jag inte lycklig?

Varför får jag dessa panikattacker att jag känner mig så out of place.. När jag är singel, längtar jag efter någon.
När jag är tillsammans med någon, vill jag bara vara själv.
Jag får panik, känner mig trängd i ett hörn. O jag vet ALDRIG vad jag vill göra, jag velar fram  o tillbaka, o ändå vill jag spendera mitt liv m honom.

Jag har alla framtidsutsikter framför mig, och ändå känner jag mig...deprimerad.
Jag borde ha lyssnat på tanten på Ätstörningsenheten. Jag borde ha sjukskrivit mig efter allt jag gått igenom.
Folk undrar hur jag egentligen orkar jobba o leva. Det gör jag inte.
Jag bara finns. Jag bara andas... Går på jorden som en zombie.
Allt jag visar, det är fejk.
Mitt leende, mitt skratt. Döljer den djupa smärtan som finns därunder.
Egentligen vill jag ta den lätta utvägen, o slippa alltid må dåligt. Men jag har aldrig mått bra.
Jag vet inte hur man mår bra. Jag försöker, men det kns som om det inte räcker.
Vikten är min kontroll på lycka, men nu har jag förstått att det inte funkar längre.
Jag måste må bra i själen. Jag vet inte hur man gör det.
Aldrig gjort det.