Don´t wanna no more
Fy fan vilka jobbiga dagar, sjuk o har jobbat mkt... Fullt upp med lägenhet trots huvudvärk VARJE DAG och mår allmänt piss. Trodde jag skulle må bättre nu, men jag mår bara sämre o sämre.
Oavsett vad jag väger, vem jag är tillsammans med: har jag aldrig varit riktigt riktigt lycklig.
Jag har verkligen haft underbara människor runtomkring mig, och jag har en sån bra pojkvän.
Varför är jag inte lycklig?
Varför får jag dessa panikattacker att jag känner mig så out of place.. När jag är singel, längtar jag efter någon.
När jag är tillsammans med någon, vill jag bara vara själv.
Jag får panik, känner mig trängd i ett hörn. O jag vet ALDRIG vad jag vill göra, jag velar fram o tillbaka, o ändå vill jag spendera mitt liv m honom.
Jag har alla framtidsutsikter framför mig, och ändå känner jag mig...deprimerad.
Jag borde ha lyssnat på tanten på Ätstörningsenheten. Jag borde ha sjukskrivit mig efter allt jag gått igenom.
Folk undrar hur jag egentligen orkar jobba o leva. Det gör jag inte.
Jag bara finns. Jag bara andas... Går på jorden som en zombie.
Allt jag visar, det är fejk.
Mitt leende, mitt skratt. Döljer den djupa smärtan som finns därunder.
Egentligen vill jag ta den lätta utvägen, o slippa alltid må dåligt. Men jag har aldrig mått bra.
Jag vet inte hur man mår bra. Jag försöker, men det kns som om det inte räcker.
Vikten är min kontroll på lycka, men nu har jag förstått att det inte funkar längre.
Jag måste må bra i själen. Jag vet inte hur man gör det.
Aldrig gjort det.
Oavsett vad jag väger, vem jag är tillsammans med: har jag aldrig varit riktigt riktigt lycklig.
Jag har verkligen haft underbara människor runtomkring mig, och jag har en sån bra pojkvän.
Varför är jag inte lycklig?
Varför får jag dessa panikattacker att jag känner mig så out of place.. När jag är singel, längtar jag efter någon.
När jag är tillsammans med någon, vill jag bara vara själv.
Jag får panik, känner mig trängd i ett hörn. O jag vet ALDRIG vad jag vill göra, jag velar fram o tillbaka, o ändå vill jag spendera mitt liv m honom.
Jag har alla framtidsutsikter framför mig, och ändå känner jag mig...deprimerad.
Jag borde ha lyssnat på tanten på Ätstörningsenheten. Jag borde ha sjukskrivit mig efter allt jag gått igenom.
Folk undrar hur jag egentligen orkar jobba o leva. Det gör jag inte.
Jag bara finns. Jag bara andas... Går på jorden som en zombie.
Allt jag visar, det är fejk.
Mitt leende, mitt skratt. Döljer den djupa smärtan som finns därunder.
Egentligen vill jag ta den lätta utvägen, o slippa alltid må dåligt. Men jag har aldrig mått bra.
Jag vet inte hur man mår bra. Jag försöker, men det kns som om det inte räcker.
Vikten är min kontroll på lycka, men nu har jag förstått att det inte funkar längre.
Jag måste må bra i själen. Jag vet inte hur man gör det.
Aldrig gjort det.
Kommentarer
Postat av: En medmänniska
Jag tror att du kan lyckas bli fri från dina tvångstankar! Du har ju så mycket kunskap och insikt om varför du mår som du gör.men det kommer säkert att ta lång tid. Jag tror att det första du måste göra är att vara ärlig både mot dig själv och din omgivning. Om du hela tiden "spelar en roll" kommer ingen att förstå dig och på så sätt inte kunna hjälpa dig.Du verkar ha många människor omkring dig som tycker om dig. Var ärlig mot dom så kommer många säkert vilja stötta och hjälpa dig.
Trackback
