workoutaholic

Känner mig verkligen inte hel.. Inte nu.
Undrar om jag någonsin kommer göra det? Många gånger vill jag bara försvinna för jordens yta.
Men jag är för feg, alldeles för feg.
Jag vet inte vad som väntar på andra sidan... Men o andra sidan vet jag att jag är kapabel till det...
Det är såå svårt att förklara känslan jag får.. Att jag aldrig riktigt hör hemma någonstans.

Vill bara tillhöra några, men jag tillhör mig själv. Jag tillhör inte pojkvännen. Jag tillhör varken gymmet eller mitt jobb.
Jag kan bara tillhöra mig själv.


Jag bara undrar när hålet inuti mig slutar att existera... När jag kan leva ett normalt liv?
Utan kontrollbehov, ständig bantning och ständig hets?

Fått början till magsår av allt skit.........
O ändå vill jag falla tebaka till min skit.
Till min älskade, trygga skit.