workoutaholic

Tänkte skriva ytterligare ett inlägg om träningen-
Men ändrade planer.

Läste Vanessa Frykmans blogg ang betydelsen av vänner.
En gammal vän bad mig om ursäkt.

Då fick jag ändrade planer.. Hur många sjuhelvetets gånger jag har bett om ursäkt till mina vänner.
Alla lovade inlägg.
Men jag är ju bättre nu, right?
Jag har ju skapat kontakt med Vix igen.
Jag ska snart flytta till ett helt nytt boende.


Det är bara min tunga ryggsäck som är så jädrans tung.
Och alla lögner som ligger o skaver i botten.
Det värsta är...
Jag tror inte ens på mig själv längre.
Jag tror inte på mina löften.
Orden som kommer ut ur min mun till mina närmaste är inte trovärdiga
Stefan är den som jag kan vara ärlig med.
Hundra procent. Kan inte ljuga för honom.

Och säger jag att vi ska ut, ångrar jag mig samma dag då jag ser mig i spegeln.
Panik över min "stora kropp", fylld m muskler och fett som en kvinna ska ha.
Jag pajade förra gången då jag var med D.
Jag fuckade alla vänskapsband.
Nu pajjar jag allt för min förbannade träning.
O mina sketna arbetstider, dock jag ÄLSKAAAAR mitt jobb.

FÖRLÅT ALLA MINA FINA UNDERBARA VÄNNER SOM FUNNITS FÖR MIG!<3
Tack för erat stöd..
Från abort, dumpning, sketna kvällar, ätstörningar.
Ni är ovärderliga.
Jag har inte glömt er, eller glömt det ni gjort.
Jag har bara glömt mig själv.

Någonstans under vägen när jag skulle bli frisk, finna mig själv.
Då fann jag endast mig själv.
Jag har alltid brytt mig så himlans mycket om andra, att jag kom i andra hand.
Nu satte jag mig i första rummet, och det blev visst bara skit o pannkaka.
Jag älskar er.
Jag älskar Stefan mestast i hela världen.
Jag älskar dig Vix, dig Anna, dig Linn, dig Emmsan, dig Mini

ÄLSKAR ALLA FUCKING ER!!
Förlåt om jag inte visat det.