workoutaholic

Tycker allt är så himlans ledsamt, hur allt har blivit.
Men jag är glad... Att jag är vän med Vix igen.
Jag kan inte släppa... Jag kan inte släppa en viss person.
O jag vet inte varför.
Alla funderingar och tankar. Behövs nog rensa luften och kunna gå vidare.. 
Men hur ska jag?


Jag saknar allt med alla.
Jag saknar hur vi gick ut varje helg.
Jag saknar hur jag brukade känna på min kropp o allt var ben.
Jag saknar att jag hade bättre motstånd emot allt gott.





Hatkärlek va?
Jag hatar anorexian, jag hatar allt med ätstörningar.
Jag älskar Z
Jag älskar att han är mitt enorma stöd i livet.
Jag älskar att han ALLTID finns där när mina attacker kommer.





Hur han håller om mig tills jag slutat skaka, 
tills mina tårar tar slut och han torkar bort dem.
Det är ovärderligt.


Men jag har bestämt mig, jag lämnar allt nu.
Kan inte hålla på o grubbla med massa människor.
De som är riktiga bitterfittor får väl vara de då!

Jag har försökt komma i kontakt med nästan alla,
 och resten får väl skylla sig själva.
Jag får iaf ha minnena i behåll, dock vissa skall brännas:P
AJA.. Jag ska gå vidare med Zteffe, inte fastna i de förflutna längre.
Jag kan inte försöka be om ursäkt längre.
Eller förklara för människan.
Nu får jag fan sluta fundera o tänka..
O leva i nuet, med mannen jag älskar.
Mannen som jag ska dela mitt liv med.