självkänslan

Varför tror vi, många av oss, inte när killarna säger hur fin våran kropp är?
Varför tror vi inte på dem när de säger att de bryr sig?
Eller att de ska ringa nästa dag o vi ba: han ringer ALDRIG

Är vi så vana med att bli nedtrycka av män, när det äntligen kommer en fin, tror vi inte på Honom?
Han har ju inte gjort något fel, och ändå tror vi inte på de ord som kommer ut ur hans mun.
Vilket är en förolämpning mot honom eftersom han kan inte förstå varför vi ogillar oss själva.


När lyckan väl kommer tror vi att den är för bra för att vara sann och då skrämmer vi iväg den med våran brist på självkänsla o självrespekt.


Egentligen borde jag vara nöjd. Jag börjar äntligen äta bra. Må bra. Känna mig vacker.
Jag har så mkt tvivel kvar, men jag vet att jag kommer klara det.

Linns hjälp har vart obeskrivlig, ord kan inte sätta tacksamheten.
tack för allt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0