workoutaholic

Jag verkligen försöker.
Jag försöker så inihelvete.

Zteffe försöker lugna mig med att säga att saker tar tid, och frågar:
"hur länge har du tränat?"
"4 år"
"vad har du gjort under dessa 4 år"
"Drabbat av anorexia, bulimi, ortorexi. Gått ned 30 kilo. Upp 10, upp 10 till. Ned några kilo, upp, ner, upp, ner"
"Ja, juste. Sluta säga sådär nu. Det tar sin tid. Du såg vad som hände mig"

FAN! Jag hatar hur jag ser ut nu!
Men jag har slutat helt med Cola Zero o drinker hinkvis m vatten!!
Jag försöker i alla fall.

Ska lägga in en joggingtur på dagen,. och styrkepass på kvällen.
Och promera på dagen.
Jag känner mig stärkt i själen bara av o skriva av mig,
Zteffe hjälper. Jag lyssnar nog konstigt på hans ord.
Jag är inte stark alltid.
Jag behöver ibland några få uppmuntrande ord som säger de saker jag behöver höra.



Dock jag ökat m tio kilo på liggande benpress.
Ligger nu på 80 kilo x 8 reps x 6 set
Härligt!!
Jag har ökat i de flesta.
Ska träna med älsk på lördag på hans gym, då blire nog biceps/triceps.


Idag. Jag verkligen kände i hela kroppen. Jag känner mig hemma i gymmet.
Det är mitt andra hem.
Jag älskart och jag kan inte sluta gå dit. Det är min livsglädje.
Det är inget TVÅNG-
jag går dit för jag vill bli stark, psykiskt och fysiskt.



= tjock, ful o äcklig på kvällen efter benpasset o lite arsle;)

Det är så jobbigt att kämpa emot tjockiskänslor
Det är så jobbigt att kämpa men jag mår ibland lika dåligt för det.

Jag erkänner. Har hetsätit de senaste dagarna.
Men jag har vaknat igen.
Jag behövde väl falla för att ta mig upp.
För det är det enda jag kan.
Jag kan bara slåss
Jag kan bara kämpa för mitt liv
Varför tröttnar jag aldrig?
För jag älskar hur kroppen kan ändra sig.
Jag älskar muskler
Älskar människokroppen. Förutom min egen

Känns som om jag bara fallit senaste dagarna och inte kunnat kräla upp
Men nu kommer jag