Att bo eller inte bo tsm
Jag sitter här och lyssnar på Takidas "Handlake Village".
Är helt besatt av refrängen!
Så jävla fin, bara sätter sig direkt på huvudet.
Jag och Z satt o snacka angående flytt och så.
Det är väl egentligen fel ord, men panik var första tanken.
Jag är rädd att förlora kontrollen över min mat, min träningen. Det som jag sköter så hemskt dåligt.
Tränar halvt ihjäl mig och äter så uselt.
Vill inte han ska se den personen.
Fast... det är jag som måste ändra mig.
Skärpa till mig.
Ta hand om mig.
Andra delen av min kropp skriker efter att han ska bo där. Så jag kan bli frisk.
Men jag får panik. Så nära. Så imtimt.
Så seriöst.
Jag hade ju allt planerat. Jag skulle ju gifta mig med D.
Och adoptera japansk unge som skulle heta Sakura. Eller fina Freja.
Jag ska inte glömma. Det var inte fejk. Det var fel av mig att säga så.
Det är som att minimalisera hela vårt förhållande.
D var en riktigt fin kille, och när han har mognat till kommer han vara världens finaste pojkvän till den lycklige tjejen.
JAG ÄR VERKLIGEN LEDSEN ATT JAG SÅRADE DIG D!!!!!!!!
Jag önskar att jag hade sagt det på ett bättre sätt att jag träffat en annan, önskar att jag hade satt mig ned m dig mellan 4 ögon ("halllåååå vart är daaaaaniel") och förklarat.
Men jag är inte mer än mänsklig och jag gjorde väldigt många misstag och likaså du med mig.
Jag ångrar väldigt mycket, men jag har släppt det. Släpp in mig igen och låt mig få ens hämta mina byxor!
Tkr du överdriver ngt helt otroligt!!!!!!!
Det vi hade kan aldrig glömmas eller förskjutas till det förflutna. Du har gett mig en av livets finaste gåvor, och du tog en fin gåva från mig. Jag gav mig hän till dig. Jag vågade lita på dig.
Du ska aldrig glömmas. Men jag går vidare.
Är helt besatt av refrängen!
Så jävla fin, bara sätter sig direkt på huvudet.
Jag och Z satt o snacka angående flytt och så.
Det är väl egentligen fel ord, men panik var första tanken.
Jag är rädd att förlora kontrollen över min mat, min träningen. Det som jag sköter så hemskt dåligt.
Tränar halvt ihjäl mig och äter så uselt.
Vill inte han ska se den personen.
Fast... det är jag som måste ändra mig.
Skärpa till mig.
Ta hand om mig.
Andra delen av min kropp skriker efter att han ska bo där. Så jag kan bli frisk.
Men jag får panik. Så nära. Så imtimt.
Så seriöst.
Jag hade ju allt planerat. Jag skulle ju gifta mig med D.
Och adoptera japansk unge som skulle heta Sakura. Eller fina Freja.
Jag ska inte glömma. Det var inte fejk. Det var fel av mig att säga så.
Det är som att minimalisera hela vårt förhållande.
D var en riktigt fin kille, och när han har mognat till kommer han vara världens finaste pojkvän till den lycklige tjejen.
JAG ÄR VERKLIGEN LEDSEN ATT JAG SÅRADE DIG D!!!!!!!!
Jag önskar att jag hade sagt det på ett bättre sätt att jag träffat en annan, önskar att jag hade satt mig ned m dig mellan 4 ögon ("halllåååå vart är daaaaaniel") och förklarat.
Men jag är inte mer än mänsklig och jag gjorde väldigt många misstag och likaså du med mig.
Jag ångrar väldigt mycket, men jag har släppt det. Släpp in mig igen och låt mig få ens hämta mina byxor!
Tkr du överdriver ngt helt otroligt!!!!!!!
Det vi hade kan aldrig glömmas eller förskjutas till det förflutna. Du har gett mig en av livets finaste gåvor, och du tog en fin gåva från mig. Jag gav mig hän till dig. Jag vågade lita på dig.
Du ska aldrig glömmas. Men jag går vidare.
Kommentarer
Trackback