workoutaholic

Jag tror jag letar o letar efter någon schysst pojkvän.
Det har jag alltid trott.. Att jag alltid spanar efter någon.

Men egentligen, jag letar nog efter mig själv för jag kommer aldrig finna honom.
Jag är en sån som egentligen kan falla för vem som helst...
lång, kort, tjock, smal, blond, mörkhårig etc etc.
Hemmakille, utekille.
Blivit tänd på helt olika utseenden o personligheter.
Och det värsta är, jag är en sån som faller så jävla lätt!!!
Känslorna flammar upp lika fort som en phoenix..
Men nu är det tvärtom... Nu älskar jag att vara själv, springa själv, träna själv.
För jag vet att INGEN DÄRUTE skulle orka med mig, att vara tillsammans med en sån som mig.
Om han nu inte vore en personlig tränare, det skulle vara något minsann. Speciellt han på gymmet som brukar ta av sig linnet... mmmm...

En kille kan verkligen gå emot mina ideal, sen öppnar han munnen o man ba: GAAAH, VIKKEN SÖTNOS.
eller det omvända, men va fan.

Så, vad ere jag snackar om egentligen?
jag hatar att vara mig.
Kul o läsa denna blogg eller hur? Så du egentligen vet hur störd jag är...

Undrar om hjärtat någonsin kommer läkas... Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig Linn.
Du är min syster, den som finns för mig.

Det senaste dagarna har vart blandat. Min blogg är den ärligaste som finns, jag har hetsätit som fan. o använt proteindrinkar som laxermedel.
Jag bara häller i mig mat fast den inte smakar något. Dagen efter lever jag på ingenting.
MEN, imorgon måste det börja om igen. Jag måste kämpa!